Det är jobbigt med människor som bara måste prata hela tiden – som tar en massa plats.
Det är också jobbigt med människor som bara sitter tysta – som inte vill märkas.
Det är jobbigt med människor som tar allt så förtvivlar allvarligt.
Det är också jobbigt med människor som måste skämta bort allting.
Det är jobbigt med människor som engagerar sig djupt i allt de gör.
Det är också jobbigt med människor som inte engagerar sig alls.
Det är jobbigt med människor som anpassar sin tillvaro efter vad andra tycker.
Det är också jobbigt med människor som inte kan anpassa sig till sin omgivning.
Tungsinta och djupa människor är jobbiga.
Lättsinniga och ytliga är ännu värre.
Väldigt slarviga människor kan vara jobbiga.
Pedanter ska vi bara inte prata om hur jobbiga de är.
Det är jobbigt med människor som tycks ha ett glatt leende fastklistrat i ansiktet hela dagarna.
Människor som alltid går och ser sura ut är inte roliga.
Det är jobbigt med människor som stressar omkring.
Ännu jobbigare är det med människor som glider omkring i slow-motion.
Det är jobbigt med människor som inte tar mig på allvar.
Ännu jobbigare är det med det fåtal som faktiskt gör det.
Jobbigast av allt är det med människor som är präktigt och tråkigt lagom på alla sätt och vis…
En del människor tycker nog att det är jobbigt att jag finns, men personligen tycker jag att tanken på att inte existera känns ännu jobbigare.
Det är jobbigt att vara människa…
Visst e de tur att man själv e perfekt?…=))
Hej Birgit!
Ja, jag begriper inte hur det kan finnas människor som tycker att JAG som är så perfekt kan vara jobbig.
Det måste vara någon typ av defekt de har.